Fabrikens historia

Allmänt om fabriken och miljön

Fabriken står vid foten av berget, vid näset mellan de två viktiga hamnarna för Hangö, Östra- och Västrahamnen. Man kan verkligen inte beskriva fabriken som vacker. Kanske den i tiderna var det, men det vackra är ett minne blott som försvunnit med tiden och av stormarna, slitaget och en viss saknad av omvårdnad.

Bild. 1 Fabriken fotograferad från luften. I bakgrunden västrahamnen
(Bild: Studio Tomi Parkkonen).

Fabriken har varit med om bombningar under krigstid och sprängningar under fredstid. Man har upprepade gånger försökt forma berget som skyddat fabriken. De som ursprungligen byggde fabriken var tvungna att överge den på grund av händelser som uppstod i landet. I början av 50-talet blev den upptäckt igen, byggdes till och fick ett nytt liv. Under 2000-talet har fabriken fått åldras i lugn och ro i väntan på bättre tider.

Fabriken byggdes för över hundra år sedan på historisk mark. Marken skyddades av berget och var en skådeplats för en och annan händelse i vårt lands historia. Från början hette berget Berghamnsholmen, men döptes om till Drottningberget av kungens förtrogna i slutet av 1700-talet.

Befästningsöarna på bergets havssida fick också nya rojalistiska namn. Vad gjorde man inte på den tiden för att behaga kungen. Detta var på den tiden när krigen utspelades till havs och när leden utanför Hangö ansågs vara livsviktig för rikets försvar.

Näset och vikarna runt berget var viktiga för försvaret. I vikarna placerades bland annat bryggor, båtskjul och slip. Till denna helhet anslöts logements-, underhålls- och förrådsbyggnader. Privata hus byggdes runt om i backarna. Fästningen, som byggdes på näset blev viktig för ortsbefolkningen.

Hangöbyborna bodde på den tiden på den norra sidan av udden. I Bromarv Kapellförsamlings böcker nämnde man Drottningbergs garnison, men i folkmun pratade man om Hangö Garnison eller Hangö Fästning.

Margarinfabriken 1911 – 1940

Hangö fästning förstördes och endast enstaka ruiner kring berg och holmar finns kvar. I framtiden skulle det gamla näset bli en strategisk plats för utvecklingen i Hangö. Till den utvecklingen bidrog industrialiseringens senare skede och Hangös fina geografiska läge som Finlands sydligaste spets. I slutet av 1872 började man bygga en förlängning av Hyvinge-S:t Petersburg -banan. Det var möjligt i och med att en järnvägsförbindelse drogs mellan Riihimäki och Hangö. Samtidigt började man utveckla hamnen invid Drottningberget.

Förbättringen av trafikförbindelserna och utvecklingen av hamnen möjliggjorde ett nytt och effektivare sätt för människor, men framför allt för varor, att röra sig ut i världen. En förutsättning för att man över huvud taget kunde tillfredsställa det ökade behovet av livsmedel var produktteknisk utveckling och nya uppfinningar kring uppbevaring och transportering.

Smöret hade blivit en viktig exportvara. Margarinet blev så småningom ett komplement till smöret. År 1892 förbjöd dock Hans Kejserliga Majestät margarintillverkningen. Margarinet var en patenterad fransk uppfinning. Orsaken till förbudet var rädslan över att margarinet skulle bli allt populärare på smörets bekostnad. En annan orsak var problemen som förknippades med råvarorna som användes i margarintillverkningen.

Den negativa attityden mot margarin ändrades efter första världskriget då det var brist på livsmedel. Tillverkningen tilläts med en förordning (28.2.1919) och en lag (6.2.1920). Men det blev förbjudet att tillverka margarin och smör i samma lokaler.

En av landets första margarinfabrik byggdes av bröderna Santorisio i början av år 1911 vid näset framför Drottningberget. Det låga näset var en ypperlig plats, likaså läget invid hamnen. Eftersom margarintillverkningen var förbjuden började man tillverka margarin under namnet “växtmargarin”. Människan har alltid varit uppfinningsrik då det gäller att kringgå olika förbud. Det var också bröderna Sartorisio. I handelsregistret stod nämligen att Sartorisio & Co bedrev import-, export och agenturhandel. Bröderna som var fackmän inom smörhandeln förutsåg att ett surrogat till smör snart skulle bli en nödvändighetsvara. De hade rätt.

Efterfrågan på “växtsmör” var i början stor och fabriken byggdes om i flera omgångar (bild 1 – 2). I juli 1913 blev företaget aktiebolag men innan året var slut hade redan problemen hopat sig. Verksamheten blev förlustbringande och företaget försattes i konkurs 1914. Det första världskriget bröt ut.

Den ståtliga gamla fabriksbyggnaden invid Drottningberget reparerades och utvidgades och togs på nytt i bruk den 4 augusti 1920 av ett nybildat bolag som fick namnet Suomen Margariinitehdas Osakeyhtiö – Finska Margarinfabriken Aktiebolag. Nu var det fritt fram att tillverka margarin.

Omfattande renoveringar och moderniseringar gjordes även 1934 och namnet ändrades 1936 till Suomen Margariinitehdas O/Y – Finska Margarinfabriken A/B.

Margarinfabrikens verksamhet avbröts i december 1939 då vinterkriget bröt ut. Fastigheten skadades i bombningar i början av 1940. Produktionen hann inte ens komma igång på allvar förrän beskedet kom att Hangöudd och Hangö stad skulle överlåtas till Sovjet. Hangöudd skulle evakueras på 10 dagar. Reparationsarbetet övergick till att montera ner maskinerna i rasande fart. Största delen av maskinerna hann flyttas undan ockupationen och produktionen kom igång i februari 1941 i Karis. Efter den ryska arrendetiden var byggnaden så skadad att man beslöt att inte återuppta margarintillverkningen i Hangö. Ett skede i fabrikens historia slutade. Ett nytt kunde ta vid.

Bild 2 – 3 Den gamla margarinfabriken. Fasaden mot syd. (Bild: Hangö museums bildarkiv).
Margarinfabrik från 1911 till 1940
Bild. 3

Helkama 1952 – 2017

Uppgifter om fabriken efter att Finska Margarinfabriken A/B hade lämnat byggnaden tills Helkama Oy köpte det i slutet av år 1952 är höljt i dunkel.

Heikki J. Hellman (senare Helkama) hemma från Pyttis startade 1903 en agentur i Tammerfors. Den sålde bland annat cyklar och symaskiner. Eftersom efterfrågan växte med åren hade man börjat tillverka egna cyklar. Hans bolag expanderade och hette vid köptillfället Veljekset Helkama Oy. Den gamla margarinfabriken renoverades 1952 och redan samma år kunde cykeltillverkningen inledas i Hangö. Vid sidan om cyklar tillverkades radior, mopeder och senare även färgtelevisioner, kablar med mera. På 1950-talet var Helkama den största arbetsgivaren i Hangö och genom det nyöppnade Hotell Regatta 1962 marknadsförde man flitigt Hangö som turiststad. Legenden Jopo var ett av 1960-talets symboler. Den lanserades 1965.

I slutet av 1960-talet började man också tillverka hyttinredningar för lyxkryssare, men övergick snabbt till att tillverka kontorsmöbler för företag. Fabriken förstorades i flera repriser. Den gamla delen som hade fungerat som margarinfabrik var dess huvuddel. Trots alla förändringar har fabrikens ursprungliga sydfasad hållits rätt oförändrad under åren. Fabrikens utseende följde trenden och blev mera industriinfluerat. Borta var den pittoreska byggnadsstilen från början av 1900-talet.

Helkamafabriken från sidan.
Bild. 4 Fabriken som den ännu ser ut idag. Bilden tagen från toppen av Drottningberget. I förgrunden kan man se taket av Café Drottningberg som stängdes 1957
(Bild: Hangö museums bildarkiv).

Slutligen blev fabriken för liten och Helkama flyttade sin produktion 1966 till nya utrymmen vid fabriksområdet i Hangö norra. Efter några år flyttade även Helkama Economics, som tillverkade kontorsmöbler, till Pojo.

Detta kan anses som slutet av fabrikens industriella era som hade börjat 1911. Helkama fortsatte att äga fastigheten.

På 1980-talet blev fabriken en del av Helkama-Auto Oy när Helkama delade sig i fyra bolag. Man började hyra ut fabrikens utrymmen till företag och privatpersoner.

Slutord

I början av 2000-talet när jag hyrde mitt första arbetsutrymme i fabriken fanns där ett konstgalleri, en konditionssal, en restaurang, en köp- och säljaffär samt lokaler som hyrdes ut som bostäder eller arbetsrum till privatpersoner.

Verksamheten i fabriken hade under årens lopp tagit en ny riktning. Från att tidigare ha varit en fabrik som tillverkat produkter blev det en flerformsfabrik, vars främsta syfte var att hyra ut de befintliga utrymmena. En trend som pågått länge utomlands och som också började ta form i Finland var att de gamla tomma fabriksbyggnaderna omvandlades till bostäder, hotell, restauranger, konsthallar eller gallerier.

Jag sökte mig till fabriken i och med att jag blev uppsagd från min dåvarande företagslokal. Hyresvärden nämde, att det finns billiga utrymmen i Helkama-huset som man kallade fabriken i folkmun. Ett samtal till dåvarande fastighetschefen gav vid handen att en person sagt upp sitt hyreskontrakt. Jag kunde kontakta personen för en visning av utrymmet. Med tunga steg traskade jag sedan till den gamla fabriken vid Hamngatan 2 och klev in i Eeva Pinomaas konstgalleri (Bild. 5). Det var kärlek vid första ögonkastet. Ljuset, de vita ojämna betongväggarna, betongpelarna, tavlorna, det gröna frodiga Drottningberget i bakgrunden. Det här är mitt hus, tänkte jag då!

Bild 5. Galleristen Eeva Pinomaa fotograferad i sitt tavelgalleri 2001.

Under alla dessa år som hyresgäst har jag otaliga gånger blivit tillfrågad om jag vill köpa fastigheten. Jo, har jag tänkt för mig själv. Jag vill, jag vill, men … Alltid har det funnits ett men. Tills alla hinder en dag bara försvann och i juni 2017 sade jag ja! I nöd och lust (mera nöd kanske).

Bild. 6 Fabrikens nya ägare Heidi Forsman 2017

Den gamla fabriksfastigheten ägs av Ab Drottningberg Oy och omfattar ca. 4000 kvadratmeter. Fastigheten skall få en ny möjlighet att blomstra. I företaget pågår som bäst ett generationsskifte. Sönerna Max och Marc Forsman kommer att tillsammans ta hand om familjens samtliga företag. Förutom Ab Drottningberg Oy verkar ytterligare två av familjens företag i fastigheten, nämligen städserviceföretaget Ab Costacalida Oy och tvättserviceföretaget Ab Lavendel Service Oy. Max Forsman är verkställande direktör för samtliga bolag.

Visionen för Drottningbergs framtid har kristalliserats. Uthyrningen av affärsutrymmena kommer att bli mer målmedvetet och planerat. Man kommer att renovera utrymmena efter hand enligt affärsplanen och målgruppen är klar. Mycket är redan gjort men mycket måste ännu göras.

Ab Drottningberg Oy
Heidi Forsman
Styrelse ordf.

Källor:

Böcker:
Aaltonen, Reino: Hangö Fästning, Hangö Stad 1971.
Helkama Sata vuotta mainontaa; Helkama Auto Oy & Kustannusosakeyhtiö Otava 2005.

Tidningar:
Ilvetsalo, Paula: Rakastan kotini valoa ja avaruutta, Koti ja Keittiö 6 – 7/2001.
Lundström, Marit: Helkamahuset får fantasin att galoppera, Västra Nyland, 24.3.2002.
Malmen, Yngve: Margarin från Hangö, Tekniikan Waiheita nr 1/08, s. 24 – 39.

Bilder:
Hangö Museums bildarkiv (Fotografi: 2 – 4).
Studio Tomi Parkkonen (Fotografi: 1).

Övriga:
Hildén, Marica: Gamla cykelfabriken i Hangö är såld, Svenska Yle, 03.07.2017.
https://svenska.yle.fi/artikel/2017/07/03/gamla-cykelfabriken-i-hango-ar-sald
Temmes, Eija: Margariinitehtaasta ”monitoimitaloksi”: esimerkki tehdasrakennuksen uusiokäytöstä, Turun yliopiston täydennyskoulutuskeskus, Ympäristösuojelun aineopinnot 9.8.2001.